om det inte hade betytt någonting hade det varit hur lätt som helst, men eftersom det känns i magen och hela kroppen måste det ju ha någon betydelse. jag kan inte bara ignorera. musik som går om, och om, och om igen, lyssnar till rösten och till texten, kan bara inte sluta, det känns i hela mig.

jag sov stenhårt hela natten, hade visserligen lita halvskumma drömmar som jag minns till viss del, men jag var inte vaken, utan jag sov och jag sov och jag sov. ändå när jag går upp är jag tröttare än vanligt, ögonen trillar ihop bara jag sätter mig ner, måste prata, skriva, hoppa eller göra någonting hela tiden för att hålla mig vaken. jag blir utmattad, tror inte det handlar om sömnbrist, det har jag ju bevisat för mig själv, är nog snarare att min hjärna är utmattad och inte orkar tänka längre. det är en obehaglig kännsla, men kan samtidigt inte få bort det, hjärnan jobbar på och snurrar som vanligt i hundra20, skulle behöva stanna upp lite.

förlåt det var inte meningen, kan jag blåsa så det kanske känns lite bättre?
elle nej jag ska inte fråga igen, jag vet att jag inte kan göra något bättre eller annorlunda, det är väl sanningen, jag kan inte bättre än så här, även om jag hade önskat att jag kunde. men joo kanske kan jag det?! kan ju inte bara ge upp och släppa, det är inte rätt stil, har man gett sig in i leken får man leken tåla. jävla lilla ego. 

faller så lätt, faller så lätt in i de fällor som finns. blir fast och kommer sen ingen vart. kravlar åt alla de håll som går, men kommer inte långt, trasslar till det ännu mer och vet inte tillslut var jag är eller var jag ska ta vägen. finns det någon väg som kan visa mig var jag ska? för jag tror jag behöver en skylt där det står : gå här. jag klantar till mig när jag försöker på egen hand. men det kanske är så det ska vara, för man lär väl av sina misstag? någon säger så, jag hänger på. någon annan säger si, och jag, ja jag hänger på. vek som jag är anpassar jag mig, men jag trivs med att kunna anpassa, vill inte ställa några krav, men vad får då jag för krav på mig?

när jag var liten kunde jag fråga mamma och alltid känna att jag fick det rätta svaret, det var inte svårt, för jag visste att mamma har ju alltid rätt. men nu, nu när jag är lika lång som mamma, då stämmer inte svaren lika bra, och mamma, hon har inte svar på allt, kanske har mina frågor blivit svårare med tiden, men vem ska man annars fråga? var finns facit? jag vill inte veta i efterhand vad svaret ska vara, jag vill veta det först, så att jag vet att jag väljer rätt.

just nu var det detta som snurrade i mitt huvud, förlåt om det är otydligt och kanske börjar det snurra för den stackare som läser. och inte tror jag att det blir så mycket klarare i livet heller, men nu kanske jag iaf kan koncentrera mig en liten stund på att plugga.

det är mycket i mitt huvud just nu, fullt liksom, hur mycket får det plats innan det rinner ut igen?
39 dagar kvar, det låter som ingenting och allt borde vara kalasbra, men på dom 39 dagarna ska det hinnas med vääldigt mycket. vill bara ta på mig sommarklänningen och springa ut, le, och känna att nu finns det ingen press.

läste att åttonde albumet är på gång, tack kent!

kanonhelg med sol, hav, melissa horn, nya människor, bilkörning, mat, spårvagn, och massa äventyr. tack för att ni finns flickor och för att ni gjorde den här helgen till något helt perfekt.  trio med små prickar<3

har försökt knåpa ihop lite om högkonjunktur och lågkonjunktur i eftermiddag/kväll, gick väl sisådär, får göra klart i morgon. matteprovet blev avklarat i dag, hoppas på det bästa, men tror inte jag når så långt. nu ska jag bara försöka fixa med allt annat som ska göras, blir iaf västerås på fredag för att fixa en uppgift hos mammsen.

tänkte jag skulle ut och springa ett varv när det finns lite tid också. behöver det för både kropp och själ.


det kanske ordnar sig med tiden? eller det kanske inte måste ordnas? det kanske är bra? ja.. kanske det. faktiskt så är det nog så. eller vad vet jag...

räknar mattetal på mattetal, men är det något som fastnar? det vetiskjutton. får väl se hur det går på måndag helt enkelt.
antivåldsdag i skolan i dag, det var väl slappt med fiilm och prat, men sen? ja sen kunde man lika gärna gå hem, vilket jag även gjorde. fixat med lite alltmöjligt nu. mer eller mindre lyckat.

Jag skulle stryka min byxor som jag skulle packa ner, men så ringde det, aah och så var jag hungrig så tog fram mackor med smör och pålägg, åt en tugga. Gick sen o tvättade min klänning, som jag ville ha på mig helt plötsligt, eller ja till imorgon egentligen. Ja justja fick sms och så läste jag de, svara tar ju en evighet med ny telefon. och vad stod det då?  jo det var nåt annat jag skulle packa ner. Men vänta varför luktar det så bränt? shit jag håller ju på och stryker! Och så skulle jag hämta vattenflaskan i köket, och vad ser jag då? jo smör som står framme och en halväten macka. Känner på klänningen, undrar om den hinner torka till i morgon?!
Samtidigt som jag gör allt detta, sätter jag igång musiken, så att jag inte ska känna mig så ensam, musiken får mig att bara stanna upp, och alla tankar gör mig yr.
 Det är inte undligt om folk omkring mig blir förvirrade, när jag själv knappt vet vad jag heter ibland.

Nu blir det Göteborg nästa, men två av favoritflickorna.

guldfiskminnet gör sig påminnt!

för visst var det något som jag skulle skriva, nåt som absolut var tvunget att skrivas ner?

nåt som var något nytt och lite pinsamt roligt? var det nåt med dusch? eller vattenfall? typ en flod?

nej jag minns nog inte vad det var.

huvudvärk, ledighet och mängder med sömn.

tankar som går runt, runt, runt. jag förvirrar mig själv och alla runt omkring. jag räknar en, två, tre, fyra, fem.. fasiken vad jag knölar till det.  ber om ursäkt och säger förlåt.
kan inte allt allid bara vara solklart?

kent dunkar högt här inne just nu.

jag vill så gärna, så gärna visa precis hur jag känner, men jag vågar inte. vågar inte inför allas ögon. känns så bra när du väljer att komma fram till mig. öm mot kinden, värmen. hon sa att du får ett visst härligt uttryck i min närhet. jag kunde bara le. vaknar upp och märker att allt är en dröm.

födelsedag  idag då :) 

är det bara när man blir äldre som man inte får presenter utan bara blommor?

jag som nästan fick vårkännslor när man fick se en liten glimt av solen när den tittade fram här om dan, eller när det nu var. men nu är det som bortblåst, för nu är det snö på alla hustak som jag ser från mitt fönster. jag vill ha vår, tack, helst nu på en gång.

lyckats knåpa ihop lite, lite, plugg idag, ett steg åt rätt håll, om än ett väldigt litet sådant.

det brast lite i dag, men det var som du sa till mig, det behöver man ibland för att kunna må bra. och det känns ju faktiskt en aning bättre efteråt. tack för att du finns.

min bror var föressten här i typ två minuter i dag, för er som ville veta.

gör om mig- fix hela eftermiddagen lång i dag, flickorna är så duktiga och jag fick agera modell.
blir mer projektarbete i kväll, men då bildar jag grupp med mammsen och lånar brors kamera.

blev en lång helg för min del, började med att fira kusinvitamin på torsdagskvällen. fredag utan praktik och party på kvällen. lördagen känndes bra även den. söndag och jobb från 7 till 4.

Chans                             lyssnar om och om igen, det klibbar fast, och känns så mitt i prick.
jag trycker läpparna
lätt mot din hals
jag frågar gråter du?
du smakar salt

de små små orden

öm och klen lite överallt, men det går väl över.
imorgon är det iaf dags att gå till skolan och få lite saker gjorda, men fyller väl på listan igen skulle jag tro. det är så det är.

fira kusinen lite på torsdag, något att se fram emot! och på söndag ska jag äntligen jobba igen, var väldigt länge sen jag var där, men nu, nu ska jag skrapa ihop några slantar.

undrar om det syns? visar jag något? rätt känsla? jag vågar inte vara säker, men hoppet lämnar en aldrig. blir osäker men njuter samtidigt varje sekund. tält i alla ära, men jag kanske inte är den bästa kombinationen, eller?

i tisdags blev det förändring av hårfärgen, vet inte om det är varken ljust eller mörkt, men annorlunda.
 

konstaterat att jag har massor att skriva, räkna och plugga, men väldigt liten lust.
var det inte jag som skulle skärpa till mig och börja anstränga mig lite mer?

lugn och ro och film hela sköna veckan lång, det är sånt man kan behöva för att må bra. helg i morgon, skönt, skönt, skönt. laddar och försöker hitta på lite saker att göra, men jag vet hela tiden att jag inte kan skjuta iväg plugget hur långt som helst, det kommer alltid i kapp mig, på något underligt vis, som en skugga.  

26 dagar, sen höjs åldern igen. vet inte varför jag räknar ner till det, men nåt måste man väl ha för sig om dagarna?
har börjat att läsa lite, lite mer i skolan, men vet inte hur länge den orken håller i sig, till i morgon kanske? max.
gjorde en lisa på saker att ta tag i med plugg, 10 saker. kanske inte gör allt, men jag har ju iallafall en lista.



det ljusa och det mörka
dags för en förändring igen