avtryck och chans
de små små orden, är svåra orden. kanske det var jag som smittade ner med den känslan pga mitt kentbehov? kanske det inte skulle vara så fel? eller jag vet inte, har ju fått höra både det bra och det mindre bra, hur vet man vad som stämmer? borde skapa min egna uppfattning. men när jag försöker tror jag bara att det jag hört blir lite påverkade av egna kännslor. kanske det inte är så, för det kanske bara är något tillfälligt, sånt där sålänge-göra, jag vet inte och vågar inte riktigt hoppas heller. det är knasigt, jag hoppades så förut, sen förstod jag att det inte var mening, utan jag höll mig i skinnet och det har funkat bra, jag mår bra av det, och det betyder massor. men sen plötsligt kom en liten vändning, jag blev pirrig på ett efterlängtat sätt, men samtidigt kan jag ej till hundra procent slappna av. eller jo det kan jag, men bara ibland, för det är så underbart. vill bara dela med mig till hela världen. men jag vet att det är fel, så jag håller fingrarna i från kakburken. åtminstånne så sopar jag så gott det går bort alla spår av smulor. jag vill inte verka egoistisk, men jag kan ju inte styra för flera, jag vet bara vem jag själv är. det handlar om magkännsla och att hitta rätt, och det kanske inte alltid är det rätta som är rätt, just nu tror jag det är så för mig. hur är det för dig?
Kommentarer
Trackback
