tankar som går runt, runt, runt. jag förvirrar mig själv och alla runt omkring. jag räknar en, två, tre, fyra, fem.. fasiken vad jag knölar till det.  ber om ursäkt och säger förlåt.
kan inte allt allid bara vara solklart?

kent dunkar högt här inne just nu.

jag vill så gärna, så gärna visa precis hur jag känner, men jag vågar inte. vågar inte inför allas ögon. känns så bra när du väljer att komma fram till mig. öm mot kinden, värmen. hon sa att du får ett visst härligt uttryck i min närhet. jag kunde bara le. vaknar upp och märker att allt är en dröm.