om det inte hade betytt någonting hade det varit hur lätt som helst, men eftersom det känns i magen och hela kroppen måste det ju ha någon betydelse. jag kan inte bara ignorera. musik som går om, och om, och om igen, lyssnar till rösten och till texten, kan bara inte sluta, det känns i hela mig.

jag sov stenhårt hela natten, hade visserligen lita halvskumma drömmar som jag minns till viss del, men jag var inte vaken, utan jag sov och jag sov och jag sov. ändå när jag går upp är jag tröttare än vanligt, ögonen trillar ihop bara jag sätter mig ner, måste prata, skriva, hoppa eller göra någonting hela tiden för att hålla mig vaken. jag blir utmattad, tror inte det handlar om sömnbrist, det har jag ju bevisat för mig själv, är nog snarare att min hjärna är utmattad och inte orkar tänka längre. det är en obehaglig kännsla, men kan samtidigt inte få bort det, hjärnan jobbar på och snurrar som vanligt i hundra20, skulle behöva stanna upp lite.