åka någonstans långt långt bort, långt bort från mig själv.

nu är betygen satta och skolan är över om 8 dagar, känns så jäkla skönt, nu kan jag göra precis vad jag vill och inget ska få hindra det. ta ett djupt andetag och andas in den nya friska luften, in med det nya ut med det gamla. är du pepp?

shoppade två klänningar och ett par skor, nöjd med köpen och vill bara använda. tog den blommiga och kännde mig sommrig på onsdagen. men känslan i magen av sommar bytes senare ut, var inte lika lätt då, en klump i halsen och jag vet inte vad jag ska säga eller göra. jag log och det gjorde du med, men det kanske inte var på riktigt? jag vet att du försöker, men jag kanske inte direkt gör det enklare, jag gör allt så svårt för dig och det ger mig en klump i magen, och så tycker jag synd, och vill hjälpa till, men det är klart att då blir allt ännu värre. hur faskien ska jag få allt att gå ihop? kan det inte bara finnas en lösning i kanten?

sol, sol, sol och massa sol i en hel vecka, så himla skönt. doppade mig i havet och fick saltsmak i munnen. påflugna människor sprang efter oss på stan, att dom orkar. tog ett dopp i poolen och käkade glass på stranden, massage och bastubad, båtutflyckt som resulterade i att man blev lite bränd. dagligt shema: pressa i solen, svalka sig i havet, pressa lite till i solen, äta en glass som smälte på rekordtid, pressa lite mer i solen, ta ett dopp och sen gå hem för att lägga sig vid poolen. åt lite mat och drack lite gott. med andra ord riktigt nice. 

nedräkningen har börjat på riktigt nu, tre veckor sen är man fattig och arbetslös, men fan så skönt att ta studenten!

viskade lite tyst och försynt, njuter av fulla drag.

om det inte hade betytt någonting hade det varit hur lätt som helst, men eftersom det känns i magen och hela kroppen måste det ju ha någon betydelse. jag kan inte bara ignorera. musik som går om, och om, och om igen, lyssnar till rösten och till texten, kan bara inte sluta, det känns i hela mig.

jag sov stenhårt hela natten, hade visserligen lita halvskumma drömmar som jag minns till viss del, men jag var inte vaken, utan jag sov och jag sov och jag sov. ändå när jag går upp är jag tröttare än vanligt, ögonen trillar ihop bara jag sätter mig ner, måste prata, skriva, hoppa eller göra någonting hela tiden för att hålla mig vaken. jag blir utmattad, tror inte det handlar om sömnbrist, det har jag ju bevisat för mig själv, är nog snarare att min hjärna är utmattad och inte orkar tänka längre. det är en obehaglig kännsla, men kan samtidigt inte få bort det, hjärnan jobbar på och snurrar som vanligt i hundra20, skulle behöva stanna upp lite.

förlåt det var inte meningen, kan jag blåsa så det kanske känns lite bättre?
elle nej jag ska inte fråga igen, jag vet att jag inte kan göra något bättre eller annorlunda, det är väl sanningen, jag kan inte bättre än så här, även om jag hade önskat att jag kunde. men joo kanske kan jag det?! kan ju inte bara ge upp och släppa, det är inte rätt stil, har man gett sig in i leken får man leken tåla. jävla lilla ego. 

faller så lätt, faller så lätt in i de fällor som finns. blir fast och kommer sen ingen vart. kravlar åt alla de håll som går, men kommer inte långt, trasslar till det ännu mer och vet inte tillslut var jag är eller var jag ska ta vägen. finns det någon väg som kan visa mig var jag ska? för jag tror jag behöver en skylt där det står : gå här. jag klantar till mig när jag försöker på egen hand. men det kanske är så det ska vara, för man lär väl av sina misstag? någon säger så, jag hänger på. någon annan säger si, och jag, ja jag hänger på. vek som jag är anpassar jag mig, men jag trivs med att kunna anpassa, vill inte ställa några krav, men vad får då jag för krav på mig?

när jag var liten kunde jag fråga mamma och alltid känna att jag fick det rätta svaret, det var inte svårt, för jag visste att mamma har ju alltid rätt. men nu, nu när jag är lika lång som mamma, då stämmer inte svaren lika bra, och mamma, hon har inte svar på allt, kanske har mina frågor blivit svårare med tiden, men vem ska man annars fråga? var finns facit? jag vill inte veta i efterhand vad svaret ska vara, jag vill veta det först, så att jag vet att jag väljer rätt.

just nu var det detta som snurrade i mitt huvud, förlåt om det är otydligt och kanske börjar det snurra för den stackare som läser. och inte tror jag att det blir så mycket klarare i livet heller, men nu kanske jag iaf kan koncentrera mig en liten stund på att plugga.