ut i vårsolen
man är trottsig och vet minsann sitt eget bästa, och vad man vill och inte vill göra, och vad man mår bäst av. så har det varit enda sen man var liten, för man kan ju bara inte ta att mamma är den som vet mitt eget bästa. inte en chans. men är det verkligen så, egentligen? hade det kanske varit bäst iaf om mamma fått bestämma? för hur gick det nu, när du fått bestämma på egen hand, och göra alla missar, egentligen? hade mamma fått styra mer hade jag deffenetivt inte varit där jag är idag, på gott och ont.
jag målade naglarna råsa, det blev ju fint. men sen då?
Kommentarer
Trackback
