sjuk, sjuk, sjuk, det gör ont i huvudet och jag snörvlar som en tok, rösten är inte sig lik heller. knaprar piller som aldrig förr och hoppas att alla problem ska släppa. pang! där kom en nys.

Jobb 3 dagar denna vecka, skönt att ha något att göra. blir tokig av att vara ledig/arbetslös i mer än två dagar i streck. ut och promenera/jogga ingår också i min närmsta framtid.

man är trottsig och vet minsann sitt eget bästa, och vad man vill och inte vill göra, och vad man mår bäst av. så har det varit enda sen man var liten, för man kan ju bara inte ta att mamma är den som vet mitt eget bästa. inte en chans. men är det verkligen så, egentligen? hade det kanske varit bäst iaf om mamma fått bestämma? för hur gick det nu, när du fått bestämma på egen hand, och göra alla missar, egentligen? hade mamma fått styra mer hade jag deffenetivt inte varit där jag är idag, på gott och ont.

börjar jobba halv tre, och jag är vaken nu. kan ju inte bli annat än att jag sitter och gäspar där i kväll, och eftersom jag har börjat mitt nyttiga och sportiga liv nu så kan jag ju inte heller köpa lite choklad för att kvickna till. men men det är bara att le och hoppas på att kunderna inte ser att man bara vill gå hem och sova. nu är det radio fast på tv och jag är hungrig på någon riktigt god frukost, ska bara orka fixa den.. torsdag i dag, då är det ju helg redan i morgon, oj det var ju nyss söndag.

faller så lätt för frestelser, kan inte hålla fingrarna i styr, som om det vore någon form av magnet. det är något jag inte kan hålla tillbaka. och fan vad jag förstört. jag kan inte rå för det, men inte fan är det någon som tackar mig, inte ens jag själv.