knådat lite i kväll. saknat det en aning faktiskt. blir mer på onsdag. skönt att få göra nåt ibland som man trivs med.

lyssnar på winnerbäcks nya låtar, ja jag vet inte, allt är en enda gröt, samma, lika liksom. men det kanske blir bättre. live är ju iaf allt med han bra.

jag har så knasiga drömma när jag sover, mardrömmar som gör mig orolig i magen, i hjärtat, i hela mej.

ta tag i saker och ryck upp dig för fan! sluta gnälla och gör nåt istället! och ja, jag vet,
jag försöker, gör så gott jag kan, även det är bra med lite hjälp på traven ibland (a) tack för att du finns.


två timmar utan din värme, känns som två ensamma dagar. tiden går så långsamt.

jaha vad gör du nu förtiden då? hur går det för dig då? jobbar du nu eller vad gör du? ska du plugga vidare eller? ska du bli nåt? mja för du vet det där duger ju inte iaf.

frågorna är många, och alla ställer dom, vem man än möter, och jag orkar inte höra dem länger. jag pallar inte. jag sätter mig ner och bara tvärvägrar istället. har så stor lust att bara dra, så ingen kan komma sen och förhöra. vad man än gör, eller inte gör, så duger det inte i andras ögon. det verkar vara så brott, det är nu nu nu du ska göra allt, jaha? vaddå allt? ska jag köpa volvo och hus och hund också kanske så ni alla blir nöjda? varför kan jag inte få lite andrum? stänger snart in mig och lägger mig i sängen och drar täcket över huvet. ingen ska stressa mig till något som jag sen inte vill. "ja men jag lovar du kommer inte ångra dig sen", säger alla jävla världsvana människor. fan heller, jag ska inte göra det ni vill att jag ska göra, låt mig bara få göra nåt som jag kommit på själv, tack! ni får mig att känna mig som om jag inte kan någonting, ett litet barn, som inte har en aning om nåt, och ja ni kanske har rätt, det kanske är så det blir när man blir matad med vad som är rätt och fel. men visst jag vill ju hitta på något och faaktiskt göra nåt nytt, men snälla låt mig göra det på mitt eget vis. för några visa och kloka råd från världsvana människor känns sådär i mina ögon, låt mig prova mina egna vingar.

sa det först med handling, fysisk form, men låt det sen övergå till ord, för orden är hälften, iaf nästan, jag behöver den halvan med. det är så nära. och så bra.
det finns nåt i mig, som kommer fram när jag blir sådär rädd, pang! shit vad är det som händer?

min mamma och min moster hade födelsedag i går. skrev två sms till kära moster. och köpte present och fixade till mamsen. farmor gav en redan skrapad lott i present, fast det var ju inte riktigt med meningen, haha så söt.

det hänger på mig själv nu, det känns jävligt bra. ibland.

grymtar, gnyr, snörvlar, hostar, hickar, mumlar, och bara låter i största allmenhet, det tror jag stämmer ganska bra in på mig.

sliter som ett jäkla djur på det där jäkla jobbet, jag tycker det är så in i norden tråkigt att jag bara vill skrika rakt ut, men nej då ska man tänka att, oj vad bra det är med ett jobb det är inte alla stackare som har det. kallar du det jobb? snarare ett sätt att bränna ut sig på! sen får jag huvudvärk och går hem och sover lite, tänker att jag måste fixa nåt annat, och det ska jag. men när ska jag hitta orken till det? suck helt enkelt. jag vill så mycket, men det är en bit dit bort, måste jobba för att komma dit, men aa som sagt, kallar du det där jobb? ett shema vore ju inte helt fel. och ett nytt jobb.

jag ska inreda och fixa och trixa och piffa och njuta. enkelt va? ja jag hoppas det kan bli så enkelt, för jag längtar.