det var för bra,
allt funkade för bra,
det är klart att det inte kan vara så,
men varför inte?
hot mot skolan och vi får inte lämna huset,
det har helt enkelt varit för bra, nu var det tydligen dags att något skulle hända.
som tur var slutade allt väl.


det är som om jag inte riktigt vet varken vad jag ska säga eller göra, lite frustrerande, när det är det som det verkligen handlar om. kanske det lugnar ner sig i min mage om jag dricker lite te?