helgen har varit mys.
underbara människor som vet hur man gör för att få andra att må bra, på alla vis.
saknade dock några av mina flickor.

tappade en vante, men fick värme från en annan sjal.


skolveckan blir kort, drar till idre på torsdag, laddad till tusen.


och snart är det februari, och då är det ju snart sommar, eller?

helt slut i en hel vecka
orkade inte ta mig upp ur sängen.
men nu är jag uppe och har helt tappat kollen.
skönt när det är människor runt omkring, behöver få prata av mig och få lite annat perspektiv.
eller också bara lyssna och njuta av de andra.
sover riktigt länge och det är skönt.

får allt att bli så enkelt, för varför krångla till det?
inte reta upp sig på saker, bara leva och göra det som känns bra.
fundera inte så mycket.
det går så bra, precis då när man inte anstränger sig så mycket.

så varför skriver jag ens detta?
då anstränger jag mig väl för mycket,
eller kanske jag krånglar till det då. 

jag vill säga tack, och jag menar det verkligen.


jag har allt för mycket att göra i pluggväg för att ens orka börja med något.

färggrann med lila och grönt, men det är bara på utsidan.
insidan är mer grå, även om den ibland kan förgyllas den med.
älskar de tillfällena, de varar inte så ofta eller så länge,
men när de väl kommer är de mycket välkomna och uppskattade.

halstabletter mot rethosta, är det en bra grej?

vi kom några minuter försent, hela klasen.
hade det varit för ungefär två år sedan hade vi varit heltossiga och undrat om vi skulle göra en extra grej som kompensation.
men så var verkligen inte fallet i dag,
vi suckade lite och konstaterade att läraren inte heller var där,
ska vi gå nu eller om en stund var väl de flestas tanke.
flera var redan på väg ut när läraren kommer, det blev då en till djup suck.
det är nära nu och nedräkningen är i full gång.

läraren sa, det här kommer bli den tuffaste terminen för er. 
alla blev då, om möjligt ännu tröttare, skönk ännu längre ner på stolarna, pratade ännu mer och ännu högre
och plugga var det ingen som hade en tanke på,
vi skulle ju planera inför sommaren.. 




lite upp och ner, jag ber om ursäkt

hade tänkt åka pulka i flera dagar nu, men först var det så kallt så det inte var någon idé därför, sen idag blir man sjuk, så då var det ingen höjdare att kasta sig ut i snön.

går o väntar på att allt ska börja, men varför då, det är ju här och nu. vad väntar jag på? att någon annan hela tiden ska ta första steget och visa mig rätta vägen? behöver en skjutts i rätt riktning, men jag vet att ingen annan kan göra hela arbetet, det hänger på mig iallafall i slutenden, och det vet jag om.

två dagar kvar nu, sen börjar vardagen igen. två dagar kvar sen börjar sista terminen, ska bli skönt, samtidigt som jag verkligen inte har någon lust. men det blir nog bra, ett steg framåt. känns bara som ibland går det lite för fort framåt.

försöker visa mig från min bästa sida,  men kanske inte alltid jag lyckas?